Den släthåriga pinschern representerar en mycket gammal ras som redan 1880 var omnämnd i den tyska hundstamboken. Den har samma förfäder som mellanschnauzern, vilken man också kallade strävhårig pinscher. Den släthåriga pinschern skilde sig från början med sin färg och korta päls från den strävhåriga varianten. De flesta av dem var svarta med ljusröd tanteckning, enfärgade i bruntoner till röd, peppar och saltfärgade eller enfärgat blågrå till svarta.

Pinschern är en släthårig, medelstor hund med stolt hållning och flytande linjer, elegant och kvadratiskt byggd. Den är kraftig som mellanschnauzern. Dess välutvecklade muskulatur framträder särskilt tydligt i rörelse under den släta pälsen. Tillåtna färger idag är svart med röda tantecken, och ljus till mörk röd färg med svart pigment.

Storleken för hanar och tikar: 45-50 cm, och vikten ca 13-18 kg. För stora hanar kan vikten ligga något högre.

Pinschern är livlig, temperamentsfull, självsäker och balanserad. Detta parat med klokhet och uthållighet gör den till en trevlig familje-, vakt- och sällskapshund.

Pinschern är beslutsam och envis till sin läggning. Man skall vara vänlig mot den men kunna bjuda en match i stadighet. Dessutom får man se till att de gränser man satt inte har någon förhandlingsmån. Uppfostran fodrar konsekvens och bestämdhet, kanske i högre grad än fallet med många mer storvuxna raser. När de värsta pubertetsstormarna rasar gör den gode pinschern säkerligen försök att degradera resten av familjens medlemmar till lägre positioner i flockherakin. Morrningar och ohyfsat uppträdande ska inte tolereras.

Det finns fortfarande kvar en del vaktinstinkt sedan tiden de gick som gårdshundar, och vaktade hus och hem. Ägaren måste styra och begränsa vaktinstinkten.

Pinschern samsas gärna med andra djur i familjen och andra hundar. Råttor och möss är dock oemotståndliga och förpassas till evigheten utan större besvär.